Inkörning

Prime är nu fyra år, och min medägare håller på att rida in honom. Vi har fått lite ombyte bland hästarna i stallet, och en av de nya hästägarna har tagit ut en körlärare som ska hjälpa några av oss att lära oss köra och våra hästar att bli körda.

Jag har tidigare gått en kurs på Solvalla, så jag har lite koll på grunderna. Vi har också tömkört Prime en del, men inte jätteofta. Men vi plockade fram selen jag köpte för några år sedan och den passar fortfarande, så det var bara att sätta igång igen.

Nu har vi haft några lektioner med körtränaren Camilla. Prime är van vid selen, även om han fortfarande kan reagera lite på svanskappan. Eftersom vi är flera som tränar ihop så har vi hjälpts åt, så han har också vant sig vid att det är många i rörelse omkring honom. Han har fått gå i sele medan medhjälpare har hållit i långa remmar som legat an mot benen, och i söndags lade de även lite motstånd så han hade en tyngd mot bröstan. Han har börjar vänja sig vid att ha en släpa i närheten, först med att någon dragit den i närheten av honom och senast drog två medhjälpare den efter honom. Nästa steg blir att fästa den i selen så att han själv får dra den. Det är alltså många små steg så att han inte får för mycket nytt på en gång.

När körläraren inte är där har jag själv tömkört, hittills under min medägares överinseende. I tisdags gick det så bra att hon tyckte jag kunde avsluta med att tömköra runt hagarna. Prime gick jättefint, även när vi gick invid en hage vars invånare valde detta tillfälle att börja galoppera vilt fram och tillbaka längs staketet. Nu har jag också fått klartecken att tömköra utan tränare, men vi lär hålla oss på ridbanan om vi inte har sällskap.