Ny människa

Igår hann jag inte åka till stallet. Min vän och blivande medryttare gav sig snällt dit för att sysselsätta fyrbeningen så han inte skulle ha tid att stå och fundera ut ofog inför tisdagslektionen...

Frampå kvällen kom det ett SMS:


Hej matte! Det kom en människa och pysslade om mig idag. Hon försökte få mig att springa i snöre i ridhuset. Jag försökte låtsas som om jag inte fattade men då gav de andra människorna en pinne till henne! Fusk! Då blev jag ju tvungen att göra som hon sa! Ps. Den lilla vita hästen är leskig! Ds.




Stackars liten häst, en till människa som lärt sig att han inte är så dum som han påstår...

Ännu en milstolpe

Idag kom Prime och jag till ytterligare en av våra gemensamma milstolpar - första avramlingen! Notera avramling, inte avkastning. Vi tog en galopp, och kom snett in mot kortsidan. Kortsidan är verkligen kort, så om en kommer in sådär snett blir det svårt att få en mjuk väg ut. Prime bär sig inte tillräckligt bra för att hantera det fint, och jag själv har inte tillräckligt bra balans för att klara av att hålla sitsen när han måste svänga tvärt. Jag dråsade ner i sågspånet på yttersidan och landade bra på ryggen utan att slå mig det minsta. Prime blev alldeles förskräckt och sprang in till andra matten Eva som fångade in honom. Han var helt fokuserad på mig och att se att allt var OK, sträckte halsen mot mig när jag kom fram och nosade för att se att jag var OK.

Jag borstade av mig och satt upp igen. Prime var rätt spänd och hade hela tiden öronen mot mig. Först var han skeptisk till att börja gå med mig - tänk om jag skulle hitta på såna där dumheter igen? Men när han sansat sig började vi trava, även där var han väldigt försiktig. Vi avslutade med en ny galopp, denna gång lyckades jag hålla mig kvar med hjälp av ett bra mantag och stöd av tygeln som låg dubbel över nacken... Sade jag att jag har dålig balans? Jag har dålig balans, ifall jag inte sade det.

Eva och jag kom fram till att jag behöver öva mig på att stå i galoppen på en häst som bär sig lite bättre, så på torsdag blir det lektion på stora snälla morbror Elliot. Han har visserligen inte heller koll på alla sina ben alltid, men han har åtminstone bättre muskler och vana att galopera omkring i ridhuset med folk på ryggen.

Det är ändå härligt med en häst som verkligen vill att ryttaren ska vara kvar och blir sådär försiktig efter en avramling! Det känns verkligen tryggt att veta att han vill ha med mig och blir alldeles orolig när något händer.