![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
Just nu sker de flesta framstegen hos matte. Inte för att Prime inte lär sig saker, utan för att matte har väldigt mycket att lära sig.
Matte har dålig balans, som tidigare nämnts. Matte blir rädd när hästen springer för fort. Hästen springer väldigt gärna fort (enligt matte; "normal trav istället för mestrav" enligt Eva...)
Igår fick matte rida utan tränare eftersom Eva var borta. Istället var snälla Y där och barnvaktade och kom med glada och hjälpsamma tillrop, som att påpeka att matte glömde bort hästens rumpa i skänkelvikningen så att matte sedan faktiskt gjorde rätt och fick med rumpan och höll på att ramla framlängens i exalteringen när hon skulle klappa hästen. Det påpekade inte Y men det behövdes inte heller.
Vad matte dock lärde sig igår var hur hon ska göra för att inte hästen ska dra iväg så fort det blir trav. Hästen tycks ha två lägen (det finns säkert fler, men dem har vi inte hittat ännu). Antingen är det "det är tråkigt att gå långsamt, yahoo, jag springer!" eller så är det "hm, undrar vad matte ska hitta på härnäst". Det förra läget är det som får matte att ha hjärtat i halsgropen, det senare är det som matte verkligen trivs med. Så lösningen är att inte börja trava för tidigt. Istället för att skritta lugnt en stund och sen börja trava, så körde jag med att först skritta lugnt och sen börja jobba i skritt. Det var nya vägar i varje varv, det var skänkelvikningar och halvdana öppnor och volter och gå innanför spåret och ställa ordentligt i hörnen och böja sig i volten och andra jobbigheter. Och aldrig samma sak mer än två gånger i sträck. Prime var så upptagen med att försöka gissa vad som skulle göras härnäst att han alldeles glömde bort att han ville dra iväg. Sen tog matte trav - och Prime var kvar i läget "vad ska hon hitta på nu? bäst att vara uppmärksam!". Så han lyssnade, och stack inte iväg, och var allmänt jättesnäll och duktig och höll precis vilket tempo matte ville. Matte vågade till och med öka lite när hon nu kände att hästen lyssnade och var med.
Detta låter väldigt enkelt och självklart, men det som är stort för mig är att jag själv har hittat en väg för mig och min häst att ha roligt tillsammans utan att vi behöver bråka om hur vi ska göra. Det är så otroligt roligt och jag älskar min häst så väldigt mycket när vi kan rida runt i en halvtimme utan att någon av oss blir irriterad över att den andra vill "fel" sak!
Matte har dålig balans, som tidigare nämnts. Matte blir rädd när hästen springer för fort. Hästen springer väldigt gärna fort (enligt matte; "normal trav istället för mestrav" enligt Eva...)
Igår fick matte rida utan tränare eftersom Eva var borta. Istället var snälla Y där och barnvaktade och kom med glada och hjälpsamma tillrop, som att påpeka att matte glömde bort hästens rumpa i skänkelvikningen så att matte sedan faktiskt gjorde rätt och fick med rumpan och höll på att ramla framlängens i exalteringen när hon skulle klappa hästen. Det påpekade inte Y men det behövdes inte heller.
Vad matte dock lärde sig igår var hur hon ska göra för att inte hästen ska dra iväg så fort det blir trav. Hästen tycks ha två lägen (det finns säkert fler, men dem har vi inte hittat ännu). Antingen är det "det är tråkigt att gå långsamt, yahoo, jag springer!" eller så är det "hm, undrar vad matte ska hitta på härnäst". Det förra läget är det som får matte att ha hjärtat i halsgropen, det senare är det som matte verkligen trivs med. Så lösningen är att inte börja trava för tidigt. Istället för att skritta lugnt en stund och sen börja trava, så körde jag med att först skritta lugnt och sen börja jobba i skritt. Det var nya vägar i varje varv, det var skänkelvikningar och halvdana öppnor och volter och gå innanför spåret och ställa ordentligt i hörnen och böja sig i volten och andra jobbigheter. Och aldrig samma sak mer än två gånger i sträck. Prime var så upptagen med att försöka gissa vad som skulle göras härnäst att han alldeles glömde bort att han ville dra iväg. Sen tog matte trav - och Prime var kvar i läget "vad ska hon hitta på nu? bäst att vara uppmärksam!". Så han lyssnade, och stack inte iväg, och var allmänt jättesnäll och duktig och höll precis vilket tempo matte ville. Matte vågade till och med öka lite när hon nu kände att hästen lyssnade och var med.
Detta låter väldigt enkelt och självklart, men det som är stort för mig är att jag själv har hittat en väg för mig och min häst att ha roligt tillsammans utan att vi behöver bråka om hur vi ska göra. Det är så otroligt roligt och jag älskar min häst så väldigt mycket när vi kan rida runt i en halvtimme utan att någon av oss blir irriterad över att den andra vill "fel" sak!
